Hur ska man presentera resultatet av sin släktforskning? En del bloggar, andra gör vackra släktträd och så finns det de som skriver en roman eller memoarer. Rolf Johansson heter en mångårig och hängiven släktforskare, som nu vill dela med sig av sin forskning och gör det med en verklighetsbaserad historisk roman som undertiteln lyder.
I boken ”Skräddare och äventyrare” berättar Johansson om en pojkes liv från det hårda livet att överleva på en litet torp på Hallandsåsen i slutet av 1800-talet, skaffa sig en utbildning/yrke och, som så många andra, utvandra till Amerika i början av 1900-talet. Att skildra ett levnadsöde från vaggan till graven är ju inte så originellt men här har författaren lagt till ett avsnitt med historiska fakta om den tid som själva roman-kapitlet handlar om. Ett lyckat grepp som skapar större förståelse för innehållet. Klart läsvärd roman som man antingen läser precis hela eller hoppar mellan olika kapitel.
En betydligt burdusare släktforskare finns med i Caroline Säfstrands roman ”Alltid din dotter”. Det känns lite konstruerat att en släktforskare söker upp mor resp dotter och tvingar på dem uppgifter som hon kommit fram till i sina efterforskningar av andra personer. Jag tror nog inte att någon skulle göra så, men det ökar ju dramatiken i historien eftersom de båda mottagarna är tämligen ointresserade. Det är endast dotterdottern, i denna genrationshistoria, som blir riktigt intresserad. Nåväl, författaren får tillfälle att skriva en historia om vad det innebär att vara mor/dotter och i viss mån även en kvinnohistorisk vinkel. Utspelar sig i Röstånga, Helsingborg och Landskrona.
’Riktiga’ memoarer är Britta Brobergs ”På minnets stigar” där hon ger oss intressanta glimtar från sitt liv, alltifrån uppväxten som statarbarn i Köpinge, södra Halland, via skolor, utbildning, familjeliv till ett arbetsliv som bl a lärare. Lättläst och en fin bild av hur ett liv kan gestalta sig från 1940-talet och framåt.
