Undertiteln på Maja Hagermans bok är ”På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige”. Hagerman kastar ut många intressanta trådar till sin läsare, framför allt handlar hennes essäer om vad är ’svenskt’, vad bevarar vi på museer och hembygdsgårdar? Vems historia är det? Och finns det bara en historia?
Man kan t ex fundera kring ”ett folk är sitt språk. Orden skiljer danskar och svenskar åt. Men för länge sedan var dessa språk mer eller mindre ett och samma”. Och på ett ställe heter det ”Slarvar man med språket så händer det något med tankarna”.
Kapitlet ’Det nya och det gamla: om traditioner’ är uppmärksammar Hagerman här olika förnödenheter som vi numera inte kan vara utan – alltifrån kåldolmar till mjölkchoklad och lussebullar. Ett ursvenskt arv? Kom långt bortifrån och som vi tog till oss på vårt vis.
Boken mår bäst av att avnjutas i portioner, både för att den är lite snårigt skriven och för att man måste stanna upp och fundera. Men det är väl inte så tokigt? Varför måste att göras så fort? Tankar tar tid.
Skriv – sortera – använd